STORT SMÅTT FINT OCH FULT
Museisamlingar en nödvändig källa till kunskap
Red. Katarina Ek-Nilsson och Gullög Nordquist
För några år sedan rasade en livlig debatt om de svenska kulturhistoriska museernas uppgift i medierna. Det var särskilt skribenten Ola Wong som i en rad artiklar i Svenska Dagbladet starkt kritiserade den dåvarande kulturministern Alice Bah Kuhnkes och regeringens museipolitik. I blickpunkten var Världskulturmuseerna, vilka anklagades för att inte tillräckligt säkerställa sakkunskap om samlingarna, och för att understödja en likriktning av utställningsverksamheten.
Svenska Humanistiska Förbundet har, mot bakgrund av debatten, producerat en antologi där sexton skribenter, museianställda och forskare som forskat på museisamlingar, ger exempel på samlingars och enskilda föremåls betydelse för forskning och kunskapsproduktion, och därmed behovet av att det finns personal med sakkunskap och forskningserfarenhet på museerna. En djup och ingående kunskap är nödvändig för att förstå och tolka vårt förflutna med föremålen som spårelement. Föremålen tiger, men kan fås att tala genom kunnig och vetenskapligt skolad personal. Exempel ges från fjorton större och mindre kulturhistoriska museer i Sverige, museer av skilda slag.
Bokens huvudbudskap är att det inte finns och inte får finnas någon motsättning mellan rimlig insamling, vård av samlingarna och kunskapsproduktion utifrån samlingarna å ena sidan, utåtriktad informativ verksamhet å andra sidan. Detta är lätt för alla att hålla med om, men hur ska de olika delarna av museernas verksamhet balanseras när resurserna är begränsade, vilket de alltid är? Antologins olika bidrag ger utgångspunkter för hur den frågan kan och måste diskuteras.
humanistiskaforbundet.se 