I från Karlstad når oss budet att Förbundets mångårige hedersledamot Kjell Fredriksson har gått bort. Kjell var en initiativrik och kreativ ordförande i Karlstad samtidigt som han aktivt bidrog till Förbundets sammanhållning och utveckling. Han efterlämnar barn och barnbarn.
Förbundets förre ordförande Anders Björnsson tecknar hans minne:
”Förre kulturchefen i Karlstad Kjell Fredriksson har avlidit 82 år gammal.
Kjell Fredriksson hade en väldig berättarglädje. Man kunde nästan tro att han var värmlänning, som mångårig ordförande i Gustaf Fröding-sällskapet, men han var faktiskt född och uppvuxen på ett småjordbruk i Dalsland. Om föräldrahemmet skrev han med förtjusning och affektion. Länge hade han en stående kolumn i Karlstadstidningen, där han öste ur sitt rika liv. Och varje gång han visade sig på stan kom någon fram och kommenterade vad han hade skrivit. Då njöt han. Han var nog mer känd för Karlstadsborna än både biskop och landshövding.
För högre studier valde han Göteborg. Där blev han kårknutte och han engagerade sig också fackligt, i Sacos studentråd. Föreningsstadgar och ordningsfrågor följde honom sedan livet igenom; få saker roade honom mer än att framföra ändringsyrkanden på en årsstämma. Det låg en lust och ett liv över det mesta han företog sig. Sport och idrott var favoritintressen, med höjdhopp som personlig specialitet, och han tillhörde grundarna av Värmlands idrottshistoriska sällskap. Kjell Fredriksson personifierade det goda medborgarsamhället; att han var en flitig kommunaltjänsteman var mera som pricken över i:et.
Han ville få människor att skratta och att tänka efter. Oförtröttligt sände han ut bulletiner till en vid vänkrets små aforistiska guldord som han hade funnit i litteraturen. ”Bra sagt” kallade han dem – de måste uppgå till flera tusen; ett urval borde göras och utges. Ordförandeskapet i Karlstads humanistiska förening abonnerade han länge på, och när han drog sig tillbaka utsågs han närmast som en självklarhet till hedersledamot i Svenska Humanistiska Förbundet, riksorganisationen. På Bok- och biblioteksmässan i Göteborg var denne reslige herre ett välkänt blickfång.
Hans hustru Eva, bibliotekarie, gick bort några månader före honom. Hatten av för en kämpande humanist och en idog man!”